TM

 

Mamma, mormor och Tilda kom till Sundsvall igår för att finnas där som stöd innan de var dags för rättegång i tingsrätten. Jag har gjort det förut men kommer nog alltid hålla med mig själv om en sak: Det blir aldrig lättare! hjärtat sitter i halsgropen och man blir grillad av advokaten. Trots att man inte gjort något så känns det som att man är kriminell. "säger jag fel nu så är det jag som hamnar i fängelse istället" tänker man hela tiden. Men nu är det gjort i alla fall, och ännu bättre känns det när Nina också hamnade i samma sits och fick sitta där och vittna. jag var inte ensam :-)